Intervju med Kapten Röd
Den 14 januari spelade Kapten Röd i Oslo, innan spelningen fick jag chansen att få träffa stora delar av bandet och även göra en intervju med Björn ”Kapten Röd” Nilsson.
Det var med stor spänning och en viss nervositet. Jag gick bort till utestället John Dee i Oslo, en spänning som snabbt försvann när jag hälsa på Björn. Personerna man hade hört och följt under flera år utstråla ett lugn och det råder ingen tvekan om att Björn är en jordnära människa som jag önskar all lycka i framtiden. Trevlig läsning önskar vi på Svensk Reggae.
Tjena Björn, nu har ni ju snart varit Sverige runt och har inte allt för många spelningar kvar, vilken har varit eran absolut bästa spelning hittills på denna turnen? Och vilket är erat drömställe att spela på?
För mig är det viktigt att skilja på en festival sommar och klubbturné, men Uppsala ligger högt i kurs. Men som André tillägger så har alla spelningar sin charm och det gör det så svårt att bara välja en. På frågan om vilket drömställe Björn har att spela på tvekar han inte en sekund, och svaret kommer inte som en chock. ”Scandinavium” svarar Björn med ett skratt men efter lite fram och tillbaka så kommer Björn fram till att han redan haft sin drömspelning, och den var 2008 i Lisebergshallen då första skivan ”stjärnorna finns här” kom. Det kom inte mindre än 8000 personer till den spelningen och det är inte många Svenska reggaeartister som slår det i dag.
När vi ändå har dig inne i rummet André så kan jag passa på att ställa en fråga till dig.
André du har ju lirat med ingen mindre än Queen omega och även andra stora artister, hur kom det sig att du fick den chansnen?
Ja, jag har under dom senaste åren spelat med ett flertal olika backingband. Har kontakt med Roots harmonics band från Danmark som turnérar med Junior Kelly nu och dom har vid flera tillfällen behövt en till klaviaturspelare. Eftersom jag turnérar med Kapten röd nu sen 2 år tillbaka så har jag inte haft tid. På öland roots hade jag inget bokat med Kapten så då blev jag tillfrågad om jag kunde vara med och backa Etana, Queen omega och Mark Wonder.
När ni inte ligger ute på vägarna eller sitter i studion vad gör ni då? Hänger ni med varandra på fritiden? Eller är det så att ni är så less på varandra att ni inte hörs på ett tag.
När vi inte är ute på vägarna så älskar jag att hänga nere i studion och skapa musik. Det är bland det bästa jag vet och det blir att vi hänger mycket varandra nere i studion. Men när vi är ute på turneér som nu, så blir det att man umgås mer med sin andra vänner dom dagar man har ledigt, eftersom man umgås med varandra mer eller mindre 24 timmar om dygnet. Men när man träffar så mycket nya människor ute på vägarna så gör det att man får en grym gemenskap i gruppen och man blir lite som en familj.
Alla har ju en förebild som påverkar ens liv extra mycket, vem inspererar er? Har ni någon dröm artist att få lira med? Och var är i så fall drömstället att lira på?
Efter en stunds funderande så får jag ett oväntat svar av Björn: Om jag ska säga artister som har haft stor betydelseför mig så är det först och främst svenska artister så som Chilly och Leafy och även Jogi som var före sin tid, iaf. I Sverige med dancehallen. Det är såna artister som ger mig inspiration, och jag får mycket inspiration av just svenska artister.
I år har ju svensk reggae blivit oerhört stor och tom min mor har börjat prata om reggae och då främst er. Vad är orsaken till att Svensk Reggae blommar och tror ni att den kommer få stanna i finrummet eller är det bara en fluga?
Jag hoppas att det stannar i det fula rummet, reggaen är ändå en gräsroots-rörelse och det är frispråkigt, och reggaen är gjord till den lilla människan i samhället och om man försöker göra reggae som passar i finrummet så tror jag man förlorar gräsroots-folket. För mig är det bara en ren bonus att folk utanför reggaescenen har börjat lyssna på min skiva. Men när jag gjorde min skiva så var den till reggaefans som skulle digga den. Jag tror att om man börjar försöka sikta på en annan publik än reggaepubliken. När man gör reggae är risken stor att man börjar kompromissa. Jag tror igentligen att ju mer internare och personligare man gör musiken ju bredare blir den på ett sätt. Jag vet att reggaen kommer stanna men det kommer säkert komma artister som försöker hoppa direkt in finrummet och bli kommersiella. Men reggaens bas är i den lilla människan och det är en undergroundrörelse, och det gillar jag.
Hur har ditt/erat liv påverkats efter all uppmärksamhet som har varit i år? Ser du det som postivit eller negativt med att synnas i media?
Det finns givetvis två sidor av det myntet, det är ju skit kul att det kommer fler folk på spelningarna och att vi säljer fulla hus. Det hade jag bara kunnat drömma om när jag satt och gjorde skivan och det är svinroligt. Jag har ju känt på, snuttat på hela underhållningsbranchen/kändisvärlden och där känner jag att det är verkligen ingen plats för mig. Jag var ju med i ett program som kvällsöppet och där kände jag verkligen att det är ingenting jag vill göra igen. Som uppkommande artist så jagar man ju tillfällen att synas men det är helt grymt att va återhållsam och kunna välja sina tillfällen väl när man väljer att synas. Det tycker jag är helt grymt att man kan vara, återhållsam inom Internet och facebook så kan man välja sina tillfälen att synas och vilka man vill nå ut till. Det gör att man inte behöver tacka ja till intervjuer i Aftonbladet och Expressen. Det bestämde jag mig direkt för när jag var klar med skivan att jag inte skulle prata med skvallerpressen och det tänker jag hålla fast vid. Det finns ju som sagt två sidor av myntet och jag är inte sugen på att slå mig in på kändiskap som många artister gör. Det blir så att alla underhållare vill gå samman och flamsa ,göra nått underhållande som inte alls är underhållande och inte har nått att säga utan dom ska mer leva på sitt kändiskap och det är inte jag intresserad av alls, utan då vill jag hellre gå åt Ruffe-Roffs håll och va undercover. Man vill skriva musik åt den vanliga människan och inte att man sitter i soffan på programmet så mycket bättre, jag har aldrig riktigt förstått mig på det.
Dom flesta artister har någon form av ritual som dom gör innan dom går upp på scen, vad gör ni alltid innan en spelning?
Ja det har vi defenitvit. Men jag tror att man avmagnitiserar själva ritualen om man berättar om den, så den måste jag hålla hemlig säger Björn med ett skratt.
Kapten röd har ju faktiskt funnits längre än vad folk tror , kan du Björn bertätta lite hur det hela började?
Från början producera jag hiphop-beats och satt i pojkrummet och skicka ut beats till olika internet-rappare. Sen på en fest en gång fick jag mod att ställa mig på andra sidan micken och efter det så startade jag och några polare ett band på skoj som fick namnet ”Kings farm gorilla”. Men det var inte för än jag träffa Simon i bandet (hovmästarn) som jag började göra reggae. Den första reggaelåten jag gjorde , gjorde jag faktiskt i Norge med det här bandet ”kings farm gorilla” och det var verkligen skitdåligt. Det var producenten till Norska ”tungvann” som gillade oss och dom hade gjort en reggae-rythm tillsamans med Bodö-bandet Manna som senare blev våran första reggaelåt. Efter det så börja jag och Simon göra reggae och våran första låt vi gjorde blev då ”visa ingen nåd” som blev en ”7” singel som trycktes i 500 ex. Sen tänkte jag det att jag lika gärna kunde göra ett album och det var då jag fick hjälp av Gillis att göra ”stjärnorna finns här”. Jag ser inte riktigt det som mitt första album utan mer som en demo. Jag tycker kvaliten är betydligt högre på min nya skiva, på den första skivan hade jag inte riktigt hittat tonläget på min röst och hur jag ville låta. Det tycker jag att jag har fått till på ”fläcken som aldrig går bort”. På ”stjärnorna finns här” satt jag mycket och studera reggae och försökte lära mig hur man gjorde och det är på den vägen jag har gått.
Många känner igen sig i texterna och ni träffar ofta folks hjärtan med texterna. Var får du insperation till texterna?
Jag får verkligen min insperation av saker som händer i vardagen. Det är bara och ta sig en titt omkring, alla har vi svåra perioder i livet och det finns många som har svårt att passa in i vårat samhälle. Min insperation är folk runt omkring mig och på nått sätt så går man och samlar på sig information som en tvättsvamp, utryck med mera. Ofta när jag får ideér eller kommer på något bra uttryck som jag kan använda så skriver jag ner det i mobilen. Sen när jag sitter i studion och inte kommer på ord så tar man fram det man har samlat på sig.
Du var ju god vän till Jr . Eric som tyvär lämna oss. Hur har det påverkat dig?
Det har ju påverkat oss väldigt starkt, vi kände alla Eric olika mycket men för mig personligen så va Eric en person jag såg upp till väldigt mycket. Han sätt att vara, han var en väldigt karisamtisk person som lämnade ett starkt intryck och påverkade mig väldigt med sitt självförtroende, musikalitet och artisteri. Så när han gick bort så hade jag en period där jag tveka om jag skulle fortsätta göra musik och skriva låtar. Men jag använder det ofta som raketbränsle och tänker ”a men va fan jag måste ta vara på det här och göra det för Erics skull” för jag vet att han skulle villja det. Livet är kort och man vet inte när mattan kan ryckas bort.
Ni har ju alla varit med i branschen länge och flera av er producerar ju även musik, vad är bäst? Spela eller producera?
Det är två händer som matar varandra kan man säga, när man har suttit i studion ett tag så längtar man bara till att få komma ut på vägarna och spela. Och sen när man är ute och spelar så längtar man bara till studion och att få sitta i lugn och ro. Det är baksidan med att vara ute och spela, det kostar så mycket själsligt. Man träffar så mycket folk och står och vräker ut hjärtat för 1000-tals personer varje vecka så när man kommer hem på söndag kväll så är man urdrinerad på endorfiner. Man har varit med om nått stort på helgen så kommer man hem och det blir väldigt tyst omkring än och på det sättet kan man bli lite skygg och tänka ”nej men nu vill jag bara sitta i studion och ingen ska tycka och tänka om mig”. I studion jobbar jag oftast med andra och producerar oftast åt andra, på ett sätt så trivs jag bäst med det. Jag är ett flockdjur och trivs bäst i grupp som när vi är i studion och har ett kollektivt ansvar. Men som soloartist är jag ensam om ansvaret och det är det som är skönt med att producera, då skapar jag bara musik och sen är det artisten som är ansvarig för det resterande.
Sist men inte minst , om ni får lyfta fram en svensk reggae artist som ni tror blir den nästa kapten röd vem tror ni då att det blir?
Ooooj , den är svår. Kan jag inte få säga att jag inte vet vem jag tror det blir? Svarar Björn. Som en blixt från klar himmel kommer Gillis (Björns manager) in rummet och Björn är snabb med att fråga honom vem han tror blir den nästa Kapten Röd, men det är ändå Björn som kommer med svaret. General Knas är ju redan General Knas och Syter Sol är ju redan Syster Sol. Men artister som inte har släppt skiva än så tror jag tex på Dani M från Uppsala. Pga att min egen nyfikenhet och en av mina personliga favoriter så tar jag upp Jeepstarr.
Vad tror du om Jeepstarr Björn?
Absolut han har jag stor tro på, jag jobbar ju med han ibland och det är en god vän till mig.
Kommer det komma någon skiva med han i framtiden?
Absolut det vet jag det kommer göra svarar Björn.
Kommentarer
Trackback
