En lite längre text men lovar att vissa kommer få magknip.. Dela gärna för detta kan inte vara okej?!
...
Den 27e november vill sambon göra slut och det kommer från ingenstans. Vi har två barn tillsamman, en liten prinsessa på snart två år och en charmör till kille på snart 9 månader. Det gick snabbt över till att hon sa att hon skulle ha ensam vårdnad för att jag varken kunde ta hand om barnen och att jag inte visade något intresse för våra barn. Fortfarande chockad över att vi skulle bryta upp så fattade jag inte alls vad hon menade då jag nyligen återgått till min heltidstjänst inom polismyndigheten efter sex månaders pappaledighet då sambon haft svåra ryggbesvär och inte kunnat ta hand om barnen. Från den 27-28e november så fick jag höra en massa personangrepp om hur dålig pappa jag var och att hon skulle ta barnen ifrån mig som tex om jag inte förde över mina föräldrar dagar till henne så skulle jag bli av med barnen och inte få träffa dom och hon skulle se till att rätten var på hennes sida och om jag inte passade mig så skulle jag bli av med nycklarna till bostaden. Den 28e november kl 19.05 så ligger jag på soffan med dottern i famnen och myser framför tvn och sonen ligger intill oss på soffan medans mamman hämtar tvätten i tvättstugan. Jag har sagt att jag skall sova borta denna natt då jag inte orkar lyssna på hennes kränkningar och nedtryckningar. När hon kommer upp så sätter hon sig på soffan och frågar om hon skall föra över lite pengar från min lön som tidigare förts över till hennes konto för räkningar så jag kan köpa ett busskort då jag inte får använda bilen då den stå i hennes namn. Jag svarar att jag löser det på annat håll. Hon loggar in på sin bank och ser att jag fört tillbaka 5589:- utan 19.000:- och börjar då gapa och skrika och frågar hur hon nu skall köpa julklappar till barnen. Hon skriker så högt så att sonen vaknar och gråter. Jag säger att vi kan prata när barnen somnat och att hon ska sluta hålla på inför barnen. Hon säger då att jag aldrig kommef få träffa barnen och återigen att rätten kommer stå på hennes sida. Jag svarar henne då att -Bara så du vet så spelar jag in det du säger så folk får höra hur du hotar om barnen, hon blir då tyst och reser sig och ställer sig framför mig och dottern gestikulerar med långfingret emot mig bara några cm ifrån mitt ansikte, jag vänder då huvudet mot dottern för att se om hon somnat eller är vaken vilket hon är. När jag vänder tillbaka huvudet så får jag ett hårt knytnävsslag under höger öga. Chockerande så frågar jag vad hon håller på med och ber henne gå där ifrån varpå hon börjar slita och försöka ta dottern ifrån mig som blir ledsen över mammans beteende. Jag säger åt henne att hon skall låta henne vara och gå här ifrån och lugna ner sig. Jag tar dottern och går in i barnens rum och ringer barnens gudmor samtidigt som jag försöker lugna ner mig själv och dottern. När sambon hör hur jag pratar med nån så försöker hon slita ifrån mig telefonen och dottern, hon gapar och skriker och när jag försöker lämna rummet för att gå undan så knuffar hon in mig igen.. Jag uppmanas att kontakta polisen vilket jag oxå gör och ett yttrebefäl kommer till platsen och upprättar en anmälan och dokumenterar skadorna. Därefter så lämnar jag lägenheten och åker till jobbet. Dagen efter så blir jag erbjuden av sambon att komma och äta middag hos hennes föräldrar. Den 30e november så upptäcker jag blåmärken på dottern där jag sett hur mamman tagit tag om tidigare. Det upprättas en oros anmälan utav mig till soc då polisen inte har upprättat en så kallad SOL 14. Det går ca en vecka där jag träffat barnen innan och efter arbetet och haft dom över nätterna. Jag kontaktar soc igen då det görs fler upptäckter av blåmärken på dottern efter umgängestid med mamman men ingen från soc ringer upp. Mamman har även börjat ringa runt till gemensamma vänner och berättat vad som hänt och erkänt misshandeln men samtidigt svartmålat mig och sagt hur hon skall ta barnen ifrån mig. Ytterligare en vecka går och jag blir uppringd av en kvinna som ifrågasätter varför jag har "jagat" henne. Jag förklarar då min oro då fler blåmärken dyker upp på dottern och då hon inte går på dagis. Hon säger att jag behöver inte vara orolig då hon träffat mamman i 45 min tillsammans med barnen och hon delar inte min oro då hon säger att mamman kunde både prata med henne och hålla kolla på barnen sen så skrattade hon.. Det går ytterligare en vecka utan att något händer och jag kontaktar chefen på socialtjänsten som säger att hon skall återkomma vilket hon inte gör, däremot så startar dom en utredning som senast skall vara klar inom fyra månader, det har gått över 5 månader och oron samt blåmärkena består. Dom går även efter mammans berättelser först att dom uppkommit på dagis men soc besvärar sig inte med att kolla upp dotterns närvaro lista sen när mamman ändrar sin historia till att jag kan ha åstadkommit dom och även misshandlat mig själv så tror dom på det.. Den 15e feb så satt vi i Attundas tingsrätt och mamman körde på taktiken att jag var farlig och kontrollerande, men i verkligheten är det tvärtom. Dom gjorde sig även skyldiga till bevisförvanskning för att skapa missaktning från rättens sida gentemot mig. Vi kom överens om att jag skulle träffa bädottern på dagis vid två tillfällen i veckan i väntan på tingsrättens interimistiska beslut. Två dagar går mamman till förskolan och informerar att jag skall komma och träffa barnen men eftersom jag är "psykiskt sjuk" och farlig för barnen så måste dom övervaka mig vilket resulterar att jag inte är välkommen. Detta meddelas till tingsrätten. Beslutet kommer två veckor senare och jag får ett dygn umgänge i veckan med mina barn i väntan på att en vårdnadsutredning skall vara klar den 1/7. Tiden från den 27/11-12 till idag har varit fruktansvärt jobbig där jag blivit utsatt för våld, kränkningar, övergrepp, hot och mist umgänge med mina barn. Polisanmälan om misshandel, barn misshandel, egenmäktighet med barn, övergrepp i rättssak och bevisförvanskning har gjorts.. Mamman uppmanades att upprätta en anmälan mot mig för att jag skulle anses mindre trovärdig.. Det har gått som sagt 5 månader och inget har hänt till barnens eller min fördel. Kan man som kvinna/mamma bete sig hur man vill och begå brottsliga gärningar utan att det händer något? Detta är inte ett sätt att sätta barnen i fokus och för deras bästa som alla säger.. Jag vet att berättelsen är lång men bara skrivet lite på ytan..

Den obetrodde pappan Del 2....

Inledningsvis så undrar jag om inte tingsrätter samt familjerätter tycker att det är märkligt att när två föräldrar separerar och man är oense så målas ALLTID pappan ut bland följande: Han är farlig, han psykiskt misshandlar mamman, han brister i sin föräldra roll, han misshandlar antingen mamman eller barnen, han har ett spelberoende m.m...

Borde inte Sveriges rättssystem vara så erfarna och utbildade att dom kan se den tunna röda tråd som går igenom mammors berättelser som oftast slutar med att vara tjock som ett rep. Jag vet att det även förekommer åt andra hållet vilket oxå är helt oförståeligt! Ska man inte se till barnens bästa än till svartmålningar?I förra delen så berättade jag lite vad som hade hänt mig och det tar verkligen inte slut...

Dom senaste 2 tillfällena som jag haft barnen så har dottern varit så röd och "sårig" i rumpan (tecken på att blöjan ej är bytt) att hon inte gjort annat än gråtit vid blöjbytena, varpå jag ringde mamman och frågade om salva till just rumpan. Nån dag senare får mitt ombud ett mail från mammans ombud där jag uppmanas att omgående sluta trakassera mamman med samtal på kvällen och fråga om barnrumpsalvor. Vadå inte förstå begreppet om ordet trakasserier?! Det ofattbara är om hur värdelösa vi män anses vara inom dessa frågor när det kommer till myndigheter.

Den 29e november 2012 upprättade jag som sagt en orosanmälan till socialtjänsten gällande misshandeln mot mig kvällen innan då dottern låg i min famn och var ca 7-10cm ifrån där slaget träffade för att sedan komplettera den 30 november ang blåmärkena på dottern. Från att jag upprättade en orosanmälan så försökte jag få kontakt med socialtjänsten för att höra hur det går med min anmälan då oron bara växer, men detta gjordes utan framgång trots flera lämnade meddelanden till berörd handläggare. 1,5 vecka senare så blir jag uppringd av handledaren som ifrågasätter varför jag "jagar" henne! Förklarar min oro på nytt eftersom den inte bara berör dottern utan även sonen som blir lämnad på skötbordet medns mamman går och hämtar exempelvis nya kläder 15 meter bort.. Handläggaren talar då om för mig att jag inte behöver vara orolig då hon inte delar samma tankar som mig och säger att hon har suttit med mamman i 45 min och där hon samtalat med mamman som även under tiden kunde hålla koll på barnen samt säger avslutningsvis samtidigt som hon skrattar och säger att det är inte alla föräldrar som kan prata och ta hand om barn.Med tiden så fortsätter blåmärken dyka upp på dottern varav socialtjänsten startar en BBIC utredning. Under utredningens förlopp så bifogar jag ett gäng bilder på mig efter misshandeln samt på dottern. Vid besökena så är utredarna mer intresserade av hur min privat ekonomi ser ut och ställer frågor kring detta då mamman anmält mig mig för att ha sökt lån i hennes namn. Från utredningens början till att den är klar så har mamman bytt historier. Först så berättar hon ang blåmärkena att dom måste uppkommit på dagis. Jag säger till handläggaren att dottern har knappt gått på dagis under denna period och ber dom inhämta dotterns närvarolista så dom kan se att hon knappt varit på dagis/förskola, men det är inget som görs. ?!?! Varför?!?!

Nu har jag fått hem papper på utredningen och där dom kommer lägga ner den utan insats. Mamman erkänner bland annat misshandeln även i den texten men dom bilder jag visat socialtjänsten måste vara manipulerade (hmm.. undra om jag har mixtrat med dom bilder som polisen tog efter misshandeln oxå eller med rättsintyget??!!) Morfarn har även hotat mig vid två tillfällen och hotat en av våra gemensamma vänner. Trots de och att jag är livrädd för mamman och hennes familj så tycker socialtjänsten inte att det är konstigt att morfarn skall medverka som umgängesstöd under dom 6 tim per vecka som jag fick träffa mina barn mellan perioden 5 jan - 16 feb.Det finns även ett utlåtande från en barnläkare ang blåmärkena på dottern. Han säger att det finns en stor misstanke om att en annan person än dottern tillfogat dessa samt att vissa ser ut som ha orsakats av fingrar.Men trots de så lägger socialtjänsten ner ärendet utan insats och bedömmer att dottern får sina behov tillgodosedda hos båda sina föräldrar..Hmm... vad hände?!! Gjort sitt jobb?Rödheten på rumpan fortsätter att dyka upp och lika så blåmärkena... :/

Det förekommer en rad olika kränkningar vid varje hämtning och lämning, samt familjemedlemmar till mamman agerar hotfullt och provocerande inför barnen..

Jag är den som försöker att inte göra något inför barnen, därför jag tog ett slag i ansiktet och svalde det, därför jag inte sa något när hon erbjöd sig att fotografera skadan så det skulle se proffsigt ut, eller när hon och sin pappa verbalt tryckte upp mig mot väggen när jag hade båda barnen i famnen och sa att jag skulle lägga ner mitt påhitt om att ha blivit misshandlad för annars skulle dom se till att jag blev av med barnen, eller när jag blev avtvingad mina bostads nycklar när man hotade om barnen inför barnen eller när man säger att man skall se till att man får rätten på sin sida och jag skall inte få träffa barnen pga att jag inte för över MINA föräldradagar.. osv osv..Sen alla kränkningar om hur värdelös pappa jag är och att dom kommer få en bättre pappa osv osv. ..

Blåmärkena började komma den 30 november, två dagar efter att jag blivit misshandlad.. sen den 27 december så vände hon och sa att jag troligen åstadkommit barnens blåmärken och kan då även ha misshandlat mig själv.. och mellan den 19 dec - 5 jan så tog hon egenmäktigt barnen ifrån mig och den överenskommelse som var upprättad hos fam.rätten.. den 5 jan såg vi nya blåmärken varpå hennes ombud sa att jag inte fick fotografera eller ha med vittnen till de lilla umgänge som jag då fick ha för mamman och hennes ombud..Jag har svalt massor och har nog aldrig haft så svårt att sova som jag haft, har nog aldrig fällt så många tårar, har nog aldrig haft så ont i magen... Det måste hända något nu så jag hoppas att folk även vill dela denna text!?

Jag är OROLIG över mina barn och den oron växer för var dag som går och jag är även rädd för dessa personer men det händer inget...

/Den obetrodde pappanVisa mer